Plantera ett frö

Ibland höjs det kritiska röster mot dem som lider av övervikt men inte är beredd att göra något åt sin destruktiva livsstil, trots att de sökt professionell hjälp hos primärvård eller privata aktörer.  Lite naivt finns det personliga tränare , dietister ,läkare och andra friskvårdskonsulter som på fullaste allvar tror att ett rådgivande samtal direkt kan vända ett levnadssätt som utvecklats under 15- 20 år.  Om detta mot all förmodan sker beror det på att vi har haft turen att komma in i slutet på en lång förändringsprocess där klienten kommit fram till slutstationen: Handling.

Om jag ger ett råd till någon och den personen inte väljer att följer min vägledning så innebär det inte automatiskt att mitt samtal är verkningslöst och att jag är usel inspiratör.  Allt som ofta handlar det bara om att plantera ett frö inför framtiden och hålla dörren öppen.

Hur många gånger har  inte personer kommit fram till er och sagt” jag har tänkt mycket på det du sa och …..”  Människan processar råd för att synka dessa med personliga värderingar , mål och framförallt lidande/ konsekvenser av det nuvarande beteendet. Därför kan det ibland ta lång tid från det att någon tar emot råd och tills dess att en konkret handling uppträder. En erfarenhet som jag tagit med mig från min tid på korttidsboende för missbrukare.

Jag kom vid ett tillfälle i kontakt med en kvinna som under en längre tid blivit misshandlad av sin man. Under vårt samtal pratade vi om det positiva med att stanna kvar i förhållandet för att sen tala om vad som var mindre bra och vad hon skulle sakna om hon valde att lämna sin man. Sist pratade vi om att det positiva/ fördelarna med att avsluta relationen. Mitt mål med samtalet var inte att få kvinnan att “inse” hur galen och vidrig hennes man var. Om jag hade valt att gå in på det spåret hade det funnits en överhängande risk för att hennes motstånd till förändring skulle öka. Det jag istället valde att göra var att plantera ett frö genom neutrala frågor där kvinnan själv fick reda i sin ambivalens , som ofta är det stora hindret i beteendeförändring.  När hon  efter 4år(!!) lämnade sin man berättade hon för mig att det som hon själv hade kommit fram till under vårt samtal hade givit henne mod och kraft till att göra något åt sin livssituation.

Vad tänker när du läser inlägget? Hur brukar du ta till dig råd?  Kom gärna med feedback och personliga tankar.